Today two swedish soldiers and one afghani interpreter were killed in Afghanistan. My heart jumped when I heard the story… My thoughts go to the killed soldiers families and friends.
At home… all to late in the evening I start looking for a celeb-look-a-like… or I mean somebody that I might look like. Ended up with googling all my old Bollywood actress-favourites. Beautiful and smart women all my favourite as a kid. So here is a tribute to all my favourites.
Sridevi
Hema Malini
Sushmita Sen
Aishwarya Rai Bachan
Living in US for a while I realized alot of interesting things.
for example:
-that Americans either hate or love Sweden and its health care
-that Republicans are more repulsive than I thought
-that EVERYTHING is soooo convenient in US that coming back to Sweden – it all feels like you have to plan more, plan when to go shopping for a bottle of wine cause the liquor store is only open 10am to 2 pm on saturdays and 10am to 7pm on weekdays
That the public transport system is so much better here in Stockholm
That food and service is so much tastier/better in US -but healthier in Sweden
But maybe the most remarkable thing is something totally different. Talking to most of my Swedish-American friends. By that I mean Swedes moved to US or working there for a while. Talking to the Swedish guys in US they all loved their life there. America is open – free, full of choices and an amazing society, usingf their own word. Theese guys (all of them with good jobs, unmarried and/or no kids) meant that living in US is so much better than living in Sweden and that they would definately stay there for a long time or for ever. The oddest thing was when I was talking to my Swedish girlfriends. Almost all of them said that US is fun in many ways but they would never stay there for long. Most of the girls unmarried and with no kids, meant that there is no future for them living there – eventually with a family.
This made me think… what’s so attractive about the Amreican society for the men but not really for the women? I know this is not a statistically secure poll but yet an interesting fact. America – or at least the parts I’ve experinced – is a very fun place to be. It is as I said before, convenient, lively, fun and free, people are amazing and politics are fun. But talking to my girlfirends I realize that the answer to my question if they could think of living in US – they all said: “yes, for a while, but not for long. It is not a place where I would like to raise my kids…” The guys all replied only “yes” to the same question.
It seems like the Swedish welfare system promising :
- 480 days (a bit more than 15 months) of parental leave with 80% of your salary
- Free school and university
- kindergarden for babies at least 6 months old, for not more than maybe $160 a month (nothing if you do not have an employment)
- free healthcare
- free dental care until 20yrs
… maybe that’s what the American society is lacking… maybe it is a society made of men – for men?
Well Not long ago I did blog about how I wish my 2010 would be… it’s now February and I think I am kind of done! the 20th January was a big day for me… I was done with my bachelors in Political Science. Finally! I started studying at Södertörns Högskola directly after high school for two years, took three years off and worked as chief of staff at Stockholms läns SSU-distrikt (young social democrats in Greater Stockholm) and went back to studies and finished with an internship 4 months in Chicago at KurthLampe. So – seven years later I am done. well, atleast for now. Seems today that mum and dad wants me to do a masters… will see!
On the 29th January – nine days after my degree, I god a job! I will soon (in a week) start working for the Swedish Social Democratic Party responsible for the web communications. It is certainly an interesting job, right in the heart of the election campaign. I am sooo lucky!
Also very happy that I’ve started training Muay Thai (Thai Boxing) at Fight Club Stockholm three to four times a week. It is maybe the best excercise in the world! Try it!
My favourite movies of 2009:
1. Slumdog millionaire
2. Australia (not sure I saw it 2009 though)
3. Precious
4. This is it Michael Jackson
5. Avatar
6. District 9
7. Up in the Air
8. Did you hear about the Morgans
Still haven’t seen:
Inglorious Basterds
Invictus
2012
I’ve always been saying that 2007 was my year… the year when I bought my own apartment, got my drivers license, had a good job, went to switzerland on my own and enjoyed life. 2008 was the year I travelled the most: London, Dubai, Iraq, D.R. Congo and Denmark also alot of domestic travelling. 2009 was a happy year… the year I handed in my essay and got an A, the year I met F and fell in love, the year I lived in another continent for four months and the year I managed to visit five american states…
So what does 2010 mean for me? I have no idea… maybe a good career move?
I’ve started writing my blog in english… wrote in swedish earlier when I was in Chicago for my swedish-speaking friends and family back home. Now it seems like I should keep friends abroad up to dte with what I am up to – therefore I switch to english.
Efter 4 months in Chicago and two weeks in NY I came back home to Stockholm 5th january. My sister and mum picked me up from the airport and drove me and all the luggage I brought, home. It was a weird feeling. I am now sitting in the library at Södertörns University and it doesn’t really feel like I’ve been away. But when I write my report (a hand in for school, due friday) I realize how much I have done. How much I have experienced, learned and people I got to meet and know. I just realized I’ve not only got new skills for the future but also many new friend, a baby sister and an american family…
I am really grateful of being lucky to experience what I’ve experienced but also glad to be home. I had two days with my sister before she went back to London, enjoyed every minute of it. Stayed with mum for a couple of days and met dad too. But coming back to my normal, ordinary life in Sthlm isn’t all that easy. First of all there is three feet snow eveywhere and ice on the curbs, its -4 Farenheit (-20 celsius) and I don’t have a job and I am soon done with my studies! Gah!
What can I say…
I’ll get back when I’m done with my report and actually have time to waste on my blog…
Måndag – jobb på kontoret massor att göra som vanligt. Samtidigt fick jag tid att hänga med Frida på kvällen och tvätta kläder… nyttigt men inte så roligt…
Tisdag – jobbade under dagen och drog sedan till Devon street för att fixa ögonbrynen. Med snabba ryck och 6 dollar fattigare drog jag till en paksitans restaurang och käkade middag med Alex. Det var första gången faktiskt jag käkade äkta pakistansk mat på just den indisk/paksitanska gatan Devon Street i norra Chicago. Kan varmt rekommendera en tur upp dit om du besöker chicago ngn dag. Hängde med hans syster och polare under kvällen och körde s.k. bar trivia – frågesport och slutade på kanske tredje plats. Kan inte säga att jag bidrog till särskilt många av poängen!
Onsdag – Denna dag fick jag tillfälle att åka med Kitty på resa till Springfield. En tre timmars bilfärd till Illinois officiella huvudstad – egentligen inget att se – för att ha en presskonferens med en klient. Klienten är Justin Oberman som kandiderar till Illinois State treasurer. Presskonferensen vi arrangerade och hade jobbat fram media till visade krocka med en annan. Guvernören Pat Quinn tillkännagav samma morgon att han skulle ha en presskonferens exakt samma tid som vår… irriterande… men samtidigt också en möjlighet såg vi. Redo inne i den vackra byggnaden där Guvernören och dagens högsta Illinois politiker har kontor såg jag till att fånga upp media så fort Guvernörens presskonferens var över. Gick ganska okej… dock inte lika mycket media som vi hade hoppats dock. Tillbaka i Chicago hann jag bara hem innan det var dags att träffa Rich – en vän jag hunnit träffa ett par tillfällen. Han tog med mig till en debatt på Columbia College om Elvis – den ökände fd guvernören Rod Blagojevic’s favoritämne. Därefter blev det boksignering och kvällen avslutades med en gyro i Greek town. Sammanfattning: mötte två Illinois guvernörer på samma dag…
Torsdag – In på jobbet…. Fick en del gjort, en del ärenden och annat som Kevin behövde hjälp med. Lite informationssökning och underlag skulle göras inför en intervju en klient till firman skulle ha med Chicago Tribune. Ganska hektiskt men roligt! Gick sedan på lunch på en hipp mexicanare intill Marias jobb. Det blev en god lunch hon bjöd på som en hej-då present – riktigt glad att få lära känna en sån skön brud som henne! På kvällen hängde jag och Frida och tog en runda på stan, käkade burritos på Chipotle och gick på bio och såg Up in the air med George Clooney. En av de sista kvällarna jag och lillsyrran hann få tillsammans innan praktiken slutade. Kommer sakna henne mycket!
Fredag – sista praktikdagen. Spenderade en del timmar på att i smyg förbereda ett Kitty-quiz inför hennes födelsedag den 22:a december. Kevin bjöd på finlunch på Shaws med hummersoppa och färsk fisk. Sedan var det mest att sammanfatta en del arbete jag har gjort under min praktiktid i Chicago – kändes faktiskt som om jag har lyckats med en hel de. Att sammanfatta mitt arbete, allt jag lärt mig och allt kul som har hänt blir inte lätt. Allt har varit fantastiskt. Att bo tillsammans med människor jag jobbar med har inte bara gett mig nya vänner och nya mentorer men framförallt lärt mig otroligt mycket mer om det amerikanska samhället och än mer om arbetet på en egen PR-firma. Alla trådar som ska dras i, alla kontakter man ska ha koll på och hur hålla koll på samhället och skapa tillfällen för nya utspel. Det är så många saker man ska hålla koll på – känns som om jag är i mitt rätta element!
Kvällen började med middag med Barb och Norm – Kittys syster och svåger, sedan hade jag min hej-då kväll på Garrett Ripley’s en mysig irländare. Hade sådan tur som lyckades samla så många av mina goda nyfunna vänner jag fått under hela fyra månader! Kvällen avslutades med Bhangra party på Funky buddha lounge och dans in på natten.
Tack till:
Frida, Kevin, Kitty, Barbra, Norman, Herb, Kaicy, Alex, Adnan, Sean, Colin, Gina, Mia, Matt C, Kristen, Matt K, Rich, , Hanna, Emily, Olle, Emma, Johan och Marika som alla kom och gjorde kvällen oförglömligt rolig!
Tack Maria, Taranika och Alex för att ni alla tre hade tid att träffa mig innan jag lämnade Chicago!
Lördag och söndag spenderade vi i stugan i Wisconsin, käkade god pizza kollade Did you hear about the Morgans på bio och köpte julgran. Söndag kväll gick jag och Frida på bio tillsammans med Matt, Kaicy, Kristen och Herb på Music box och svullade i ett maraton på klassiska julfilmer och sjöng julsånger. Nu infann sig julen på riktigt!
Måndag blev det städning och packning för min del – kändes som om det nu blir på allvar att lämna Chicago. Fridas familj kom på eftermiddagen och vi gick alla till Guvernören Pat Quinns julmingel. Därefter blev det julklappsbyte hemma i lägenheten och eggnog. Fick smycken, pengar och en NY karta! Hur bra som helst! Tack så otroligt mycket mina kära Chefer/host parents Kitty och Kevin för er generositet!
Tisdagen fikade jag med Taranika, åt lunch på Shaws igen, denna gång med familjen Nordström och Kevin. Under kvällen skedde den stora festen. Kitty fyllde 50 år och vi firade henne med kanske 50 andra på Billy Goat Tavern med cupcakes Kaicy hade gjort. Själv satte jag ihop ett bildspel, fixade en gästbok och plockade fram Kitty-quizzet jag hade gjort veckan innan. Träffade en hel del nya ansikten men också en del bekanta som två fd. presidentkandidater från Chicago: Reverend Jessie Jackson, Ambassador Carol Mosely Braun. Kul med fest när kändisar dyker upp! Kaicy gjorde massor av goda cupcakes och kvällen blev lyckad!
Sent slutade den kvällen för mig Frida och Kaicy på Berry chill – yoghurt glass-haket på stan.
Kom hem packade resten av mitt pick och pack. På onsdag… min 123:e dag i Chicago var det dags för mig att lämna. Efter tårögd farväl av lillsyrran och Kevin och Kitty var jag nu på väg till NY…












